Idag är det på dagen tio år sedan, den 20 augusti 2016, som vi lade upp våra första strålkastardekaler. Det var en handfull modeller och ingen aning om någon skulle köpa dem.
Sedan dess har ungefär 3 000 set om året gått ut till förare i runt femtio länder. Det känns som ett rimligt tillfälle att berätta var alltihop kom ifrån.
Det började med en fråga ingen kunde svara på
2013 drev jag en av Tjeckiens största motorcykeltidningar. Jobbet innebar mycket tid i depån, och i depån lägger man märke till saker.
Det jag lade märke till var att varje World Superbike-maskin bar strålkastare som inte var strålkastare. Racekåpor har inga lyktor. Det finns inget att lysa med och inget att slå sönder. Så teamen satte dit dekaler som ser ut som gatmodellens strålkastare, för en Superbike ska se ut som hojen du kan köpa.
Sedan började trackdayförare fråga var man får tag på dem. De hade racekåpor på sina egna hojar, och en tom front ser ut som ett halvfärdigt jobb.
Ingen tillverkade dem. Inte som en produkt du kunde beställa. Antingen kände du någon i ett team, eller så skar du dina egna och fick leva med resultatet.
Så jag började rita dem.
Så såg de första tre åren faktiskt ut
Att få formen rätt visade sig vara den enkla biten. Att få folien rätt tog betydligt längre tid.
De första försöken använde vanlig monomerfilm, den som skyltmakare använder på plana ytor. Den går på fint och ser bra ut i en månad. Sedan krymper den, kanterna släpper, och efter ett hett pass har du en dekal som har vandrat dit den inte ska.
En strålkastare är inte plan. Den är dubbelkrökt, den sitter mitt i luftströmmen, och på en trackday blir den varm, högtryckstvättas och får bromsrengöring på sig. Det som fungerar är 3M polymerfilm med ett UV-laminat över. Den följer kurvan, den stannar där du satte den och den överlever kemikalierna. Den kostar mer. Den är också det enda som faktiskt fungerar, så den diskussionen avgör sig själv.
2016 var processen repeterbar, så butiken öppnade.
Det här har förändrats på tio år
Katalogen. En handfull modeller då, 59 nu. Det mesta kom från förare som mejlade och frågade om vi hade deras hoj. Det ärliga svaret var oftast nej, och några veckor senare var det ja.
Metoden. Varje set ritas efter en riktig maskin: fotograferad, uppmätt, provmonterad, korrigerad. Inte skalad från en pressbild. Därför passar ett R6-set en R6 utan att behöva trimmas på plats.
Tempot. Nuförtiden täcks nya hojar in medan de fortfarande är nya. R9, ZX-4R, 2025 års Panigale, 2026 års ZX-10R: seten var klara när förarna började sätta racekåpor på dem, inte två år senare.
Det som fortfarande överraskar mig
Bilder. Folk skickar dem.
En Panigale i Vancouver. En ZX-10R i USA. En MV Agusta F3 i Tyskland. En Ducati i Norge. Oli Bayliss körde våra dekaler på en R6. Om någon hade sagt det till mig 2013, medan jag stod och skar folie dåligt i en verkstad, hade jag inte trott på det.
Var och en av dem är någon som lagt egna pengar på racekåpor och sedan letat efter den sista detaljen. Det är hela kunden i en mening, och det har inte ändrats på tio år.
Vad som kommer härnäst
Fler modeller. Bakljusset till hela katalogen i stället för bara några få hojar. Och en ordentlig guide till trackdayreglerna för lyktor, för “måste jag tejpa strålkastaren” är fortfarande en av de vanligaste frågorna vi får, och svaren på nätet är ett enda virrvarr.
Har du köpt ett set någon gång under det senaste decenniet? Tack. Utan det hade det här ärligt talat inte hållit så här länge.
Använd koden 10YEARS för 10 % rabatt till och med 30 september.