Det viktigaste sinnet du har som förare är synen. Hur du jobbar med blicken påverkar din körning enormt. Åsikterna går isär och en del tycker att andra tekniker är viktigare. Enligt mig är rätt blickteknik det som påverkar din fart och säkerhet mest. Varför då? Blicken avgör till stor del vart hojen är på väg. Den är grunden för hur du bestämmer dig för att lösa situationen framför dig. Sist men inte minst påverkar rätt blickteknik också hur intensivt du upplever farten.
Hur "snabbt" känns det?
Tänk dig att du kör på en rak väg i säg 160km/h och tittar ner på asfalten precis framför dig. Hur snabbt känns det att du åker? Jag lovar att det känns mycket snabbare än det är. Vägen rusar förbi i en takt du inte ens hinner följa. Samma situation, men med blicken långt ute vid horisonten. Hur upplever du farten nu? Ser du skillnaden? Ju längre bort du tittar, desto "långsammare" närmar du dig målet. Har du redan kört på bana, till exempel i Brno, hur kändes det? När du gasade i botten längs målrakan, kändes det snabbt, eller tyckte du att runt 200km/h var helt lugnt? På vanlig väg hade du nog inte känt så. Det beror på banans bredd och avståndet till föremålen runt omkring. Det finns inga träd eller stolpar som viner förbi i vansinnesfart. Rätt blickteknik påverkar hur du upplever fart.
Även om föraren är precis framför dig måste du hålla koll på själva kurvan och inte låsa blicken vid honom.
Låst blick
Ett stort misstag och en av panikreaktionerna inför en annalkande katastrof. Låst blick, eller fixering vid en punkt, betyder att blicken följer en bestämd punkt och inte kan slita sig från den. Klassikern är potthålet i vägen. I stället för att leta efter en väg runt hålet låser blicken sig vid det och du kör rakt i. Samma sak händer på bana. Du kommer in för långt i en kurva, börjar bromsa hårt, huvudet börjar panika, och i stället för att titta in i kurvan, lägga ner hojen och svänga stirrar du rakt fram mot grusfällan. Följer du en annan förare måste du självklart hålla koll på honom. Men du måste lämna utrymme för att läsa banan också. Låser du blicken bara vid honom lovar jag dig att om han gör ett misstag gör du ett också. Går han långt och åker av banan följer du med. Ramlar han... Det måste du undvika, för det obligatoriska "titta dit du vill åka".
Jag åker dit jag tittar
Du åker alltid dit blicken går. Så är det. Det finns flera anledningar till att det fungerar så, och ärligt talat kan jag inte räkna upp och förklara dem alla ordentligt. Men det stämmer varje gång, och i alla andra sporter också. Tittar du på gräset bakom kerben på kurvutgången för att du är rädd att hamna där? Då hamnar du troligen där. Fokuserar du i stället på utgångspunkten direkt efter apex tar du kurvan rätt. Erfarna förare och racers jobbar hela tiden med blicken och fokuserar på punkter långt bort, i stället för att titta strax framför framhjulet. När du närmar dig någon form av fara måste du lyfta blicken från hålet i asfalten eller gruset på vägen för att hitta en väg ut, och den finns i de flesta fall. Chansen att klara situationen blir då mycket större.
Titta tillräckligt långt fram - hur långt beror förstås också på farten genom kurvan.
Nästa gång du är på banan, tänk på var du tittar när du kör. Märker du att du bara koncentrerar dig på det som är precis framför dig, eller att du låser blicken vid hinder och förare framför, försök lyfta blicken från dem och rikta den dit du vill åka. Välj punkter tillräckligt långt fram för att sänka den upplevda farten, men inte så långt att du slutar uppfatta omgivningen precis framför dig med perifera seendet. Se till att blicken går från en punkt till nästa utan att dröja för länge vid någon.
Blickföljd
Vi ska inte bara prata allmänt, vi tar ett modellexempel. Vi utgår från rakan när vi närmar oss en kurva. Blicken letar efter bromspunkten. I samma stund som den hittar den börjar vi uppfatta den perifert och fokuserar blicken på insvängningspunkten. När jag vet att jag ligger rätt och träffar insvängningspunkten riktar jag blicken direkt mot kurvans apex. Det fungerar precis likadant i de följande faserna av kurvtagningen. När jag träffar apex får blicken inte fastna på den inre kerben två meter framför framhjulet. I det läget måste jag rikta blicken mot kurvans slut, mot den yttre kerben vid utgången. Klarar jag det kan jag gasa ordentligt och räta upp hojen för att använda hela banbredden (där det passar, förstås). Går du långt på utgångarna, eller tvärtom missar insvängningar och apexar, ligger problemet med största sannolikhet i blickarbetet.
Det här kräver en del övning innan det sitter och känns bekvämt. Särskilt om du har misstag i bagaget. Att träna det perifera seendet kan vara den svåraste biten. Det tar helt enkelt tid att komma över den onaturliga känslan i början. Det hänger också ihop med huvudets position när du kör. De flesta förare håller huvudet högt över hojen. I värsta fall över tanken, alltså på hojens mittlinje, i bästa fall utanför mittlinjen men fortfarande med huvudet högt i stället för strax ovanför tanken. Förklaringen kan vara den här. För hjärnan är den vyn ovanlig. Du har svårt att träffa rätt linje. Plötsligt ser kurvorna annorlunda ut. Du kliver ur din bekvämlighetszon med huvudet högt över hojen. Den positionen är onaturlig för dig och du måste vänja dig vid den om du vill få till den mest kompakta racingställningen ;-).