Varför hänger så många racerförare med benet när de bromsar och vad kan fördelen vara? Psykologisk fördel? Viktöverföring? Luftmotstånd?
Sagan säger att det gör dig odödlig och att du blir tillräckligt snabb för att vara först i kurvan. Skämt åsido. Vi tittar närmare på det.
Motorcyklar och däck blir hela tiden bättre. Så förarna letar hela tiden efter sätt att få ut mesta möjliga av dem. Att bromsa med benet ute är ett utmärkt exempel på det. Tekniken har nått en punkt där belastningen vid maxinbromsning är så stor att förarna ofta glider av fotpinnen helt spontant. Valentino Rossi listade ut hur man vänder den olägenheten till en fördel. Det dröjde inte länge innan andra förare kopierade stilen.
Hur fungerar det?
1. Du sänker foten mot asfalten och sänker därmed tyngdpunkten. Det ger mer stabilitet och mer bromskraft. Det flyttar också en del av vikten närmare bakhjulet.
2. Du får mer stadga i bålen. Du känner dig mer på plats och starkare på hojen. Du kan använda den yttre fotpinnen mer. Det känns betydligt bekvämare. Dessutom kan du trycka insidan av det yttre låret hårdare mot tanken.
3. Sist men inte minst handlar det om aerodynamik. Du vill ha så mycket luftmotstånd som möjligt när du bromsar, som en fallskärm. Överkroppen går upp över rutan. Det utsträckta benet hjälper till att öka luftmotståndet. Luften som strömmar över kroppen minskar något den belastning du måste hålla emot med armarna. Det utsträckta benet ökar den aerodynamiska öppningen på rätt ställe - nedtill och på insidan. Ungefär som ett luftankare.
Allt MotoGP-förare gör på hojen har en mening. Varje teknik, varje egenhet hjälper till att jaga varje millisekund. Nackdelarna? Bortsett från slitna skosulor, inga.
Och du då? Bromsar du med benet ute?